skip to Main Content

Lagstiftning

Olika förordningar och lagar har stiftats för att trygga konsumentens användning av produkter och tjänster. Det är lika viktigt att framställningen av produkten eller tjänsten är tryggt för UF-företaget.

Så snart UF-företaget har valt sin affärsidé, bör man ta reda på ifall det finns förordningar som är relaterade till idén och om UF-företaget ens kan jobba med affärsidén.

Det har till exempel redan nämnts i Skatteförvaltningsguiden att det finns många olika lagar och förordningar inom byggsektorn som effektivt hindrar UF-företagen från att fungera på vissa byggarbetsplatser eftersom UF-företaget är ett försöksföretag.

Dessutom har studerande inom elektronik begränsningar vad gäller elarbeten, eftersom de enligt lag enbart får utföras av kvalificerade personer.

Verk

Säkerhets- och kemikaliemyndigheten (Tukes) www.tukes.fi
Livsmedelsverket www.ruokavirasto.fi
Aktuell lagstiftning www.finlex.fi

Egna färdigheter och kvalifikationer

Det beror på området eller apparaten som används. Om du aldrig har använt en motorsåg tidigare kommer du förmodligen inte under första gången förmå ta hänsyn till allt som berör en säker användning av sågen.

Vad gör du till exempel om sågen plötsligt stannar mitt i ett arbete, eller om det träd du håller på att såga ned börjar falla i fel riktning? Har du all nödvändig skyddsutrustning?

Få UF-företagare kommer att använda sig av en motorsåg, men detsamma gäller även andra apparater.

Vissa branscher kräver också kvalifikationer från en utbildning för att kunna utföra arbeten inom området i fråga. Ett exempel är ett tillstånd för eldarbeten.

Egen säkerhet

Försäkringar som tagits av UF-kontoret täcker inte olyckor eller skador som förorsakas UF-entreprenören själv.

Det är därför en bra idé att avstå från affärsidéer som är associerade till klara risker för skador. Snöskottning av tak innebär till exempel stor risk för snöras, så det är bättre att koncentrera sig på att skotta snö på marken.

Produktsäkerhet

När du beställer produkter från utlandet kan du aldrig helt försäkra dig om säkerheten hos dina produkter. I Finland övervakar till exempel tullmyndigheten från utlandet inkommande transporter och utför inspektioner. Visste du att till exempel kosmetika bör innehålla både finska och svenska innehållsförteckningar på förpackningen, så en allergisk konsument kan iaktta försiktighet vid användningen av produkten.

På grund av dessa orsaker är det värt att ha en kritisk inställning och helst beställa produkter som tillverkas inom EU, och som i princip redan uppfyller EU: s säkerhetskrav.

När du beställer via nätet är det också värt att komma ihåg datasäkerheten. Handla endast med pålitliga nätföretag. Den säkraste betalningsmetoden är ett kreditkort, för om produkten inte når dig kan du få tillbaka pengarna via kreditkortsföretaget.

Utsätts konsumenten för fara?

Vissa kunder kan vara allergiska mot ingredienser i produkten, så förpackningsmärkningarna bör vara i sin ordning både vad gäller konditorivaror, kosmetika och smycken.

Finns användarinstruktionerna tillgängliga på finska och svenska? Kunderna måste till exempel kunna läsa instruktionerna för användning av elektroniska apparater på sitt eget modersmål, för att kunna använda produkten på ett säkert sätt.

Visste du att importören är ansvarig för att bruksanvisningen är korrekt och att produkten är säker. Importören kan vara en privatperson eller ett företag. Vid fråga om UF-företaget handlar det om en privatperson, eftersom UF-företaget är ett försöksföretag.

Miljösäkerhet

Vissa affärsidéer kan utgöra en fara för både människor och för miljön, om det till exempel vid framställningen används olika kemikalier eller ifall framställningen producerar mycket avfall. Vid användningen av kemikalier måste alltid bruksanvisningen läsas noggrant och egenskaperna vara kända, så att de tryggt kan användas.

Det är också viktigt att tänka på hur man kan minska mängden av avfall som genereras.

Om affärsidén på något sätt involverar djur, måste djurens välbefinnande också garanteras på ett sakenligt sätt.

Livsmedelinstruktioner

UF-företag har möjlighet att tillverka och sälja livsmedel utan att man gör en anmälan om utrymmen där man hanterar livsmedel till kommunala myndigheter för livsmedelstillsyn. Då måste det vara fråga om lågriskverksamhet. UF-företaget måste också följa föreskrifter som stadgats om hantering och försäljning av livsmedel.

Verksamhet som kan anses innebära en låg risk är t.ex. bakning, tillagning av skink- och ostsmörgåsar och kokande av soppor och grytmaträtter. Kött och fisk som serveras ska vara välkokt eller –stekt. Alla grönsaker måste alltid tvättas innan användning och rotsaker ska tvättas både innan de skalas och efter att de skalats.

Speciellt i samband med hantering av livsmedel som lätt far illa bör man iaktta förvarings och serveringstemperaturerna för livsmedlen: hett ska vara hett och kallt ska vara kallt.

I samband med livsmedel som är råa, tillredda eller äts som sådana undviker man att de skämmer ut varandra i kors genom att hantera dem på rätt sätt.

Livsmedelsverket anser att verksamhet med låg risk innebär att man inte alls kan hantera livsmedel i bred skala och inte heller tillverka eller sälja vissa livsmedel eftersom dessa livsmedel förknippas med hög risk både vad kommer till hantering och tillverkning.

Ung Företagsamhet rf rekommenderar att de UF-företag som tillverkar eller säljer livsmedel noggrant bekantar sig med livsmedelshygien och följer stadgade bestämmelser vid hantering och tillverkning av livsmedel.

Tillåtna och förbjudna aktiviteter

Tillåtet är:

  • att grädda och sälja förgräddade bakverk i skolans café
  • att vid basarer sälja bullar eller pepparkakor som man gjort och gräddat själv
  • att laga och sälja skink- och ostsmörgåsar i skolans café

Otillåtet är:

  • att göra och sälja smörgåsar med gravad lax
  • att tillreda och sälja sushirätter
  • att salta rom
  • att tillreda tartar-biffar
  • kallrökt fisk

Ung Företagsamhet rf följer Eviras syn och förbjuder (se undantag) UF-företag att hantera och tillverka följande produkter:

  • framställning av tartarbiffar
  • att grava eller kallröka fisk
  • att salta rom och framställa sushiportioner

Dessa livsmedel har speciella krav angående hantering och tillverkning.

Undantag
Tillverkning av dessa produkter godkänns dock för de studerande som kan framställa produkterna i godkända livsmedelsutrymmen (i allmänhet i undervisnings- och övningskök i hotell- och restaurangbranschen) och som via sin utbildning har beredskap, kunnande och färdigheter som krävs för att tillverka dessa produkter.

Pop Up -restaurangverksamhet och UF-företag

Livsmedelsservering som UF-företag ordnar kan också jämföras med Pop Up –restauranger eftersom situationen motsvarar den ur hygiensynvinkel och med tanke på säkerhetsbestämmelserna.

Enligt lagstiftningen är det möjligt att driva Pop Up –restaurangverksamhet. Verksamheten bör dock vara sådan att risken är liten och aktören en privatperson. Det är typiskt för Pop Up –restaurangverksamhet.

Enligt livsmedelslagen är sk. Pop Up –restaurangverksamhet möjlig utan att man gör en anmälan om livsmedelslokaliteter. Den som ordnar en Pop Up –restaurang bör följa de allmänna hygienkraven i livsmedelslagen och hen är alltid ansvarig för livsmedelssäkerheten hos de livsmedel hen tillverkar och serverar. Livsmedelsgranskarna kan också göra kontroller i Pop Up –restauranger, men dessa finns inte inom ramen för livsmedelsövervakning som sker regelbundet.

Som exempel på tillverkning av livsmedel som innebär en liten risk kan alltså nämnas bakning, att göra smörgåsar med ost- eller skinkpålägg och tillverkning av sopp- och gryträtter.

Livsmedelsverket anser att verksamhet med låg risk innebär att man inte alls kan hantera livsmedel i bred skala och inte heller tillverka eller sälja vissa livsmedel eftersom dessa livsmedel förknippas med hög risk både vad kommer till hantering och tillverkning.

Vid sådan här verksamhet bör man alltid göra en anmälan om livsmedelslokaliteter till livsmedelsmyndigheterna i den kommun lokalen ligger i. Anmälan ska göras 4 veckor innan verksamheten inleds.

Livsmedelsutrymmen och andra lokaliteter

Med livsmedelslokaliteter anser man vilken som helst byggnad eller lägenhet eller del av den eller annat utrymme inomhus eller utomhus där man tillverkar, förvarar, transporterar, erbjuder till försäljning, serveras eller på annat sätt behandlas men inte är utrymmen för primärproduktion (livsmedelslagen 23/2006).

En aktör i livsmedelsbranschen måste göra en skriftlig anmälan om livsmedelsutrymmen senast fyra veckor innan verksamheten inleds eller märkbart förändras. Ansökan behandlas av livsmedelsövervakningsmyndigheten i den kommun där livsmedelslokalen ligger.

”Enligt § 13, moment 6 i livsmedelslagenbehöver anmälan inte göras om riskerna förknippade med verksamheten med hänsyn till livsmedelssäkerheten är små samt om

1. verksamheten inom livsmedelsbranschen försiggår i samma lokaliteter i vilka aktören utövar annan näringslivsverksamhet (t.ex. kaffe- och kexservering i en frisörsalong)

2. aktören är en privatperson (t.ex. att en person sporadiskt bakar och säljer bakverk på torget eller vid pop up –verksamhet) eller

3. verksamheten inte kan anses som näringslivsidkande (t.ex. vid försäljning av livsmedel på kyrkans, skolans eller idrottsföreningars basarer).

Man kan låta bli att göra en anmälan om verksamheten innebär en liten risk och någon av ovan nämnda tre villkor fylls. Yrkesmässig verksamhet måste alltid anmälas fastän risken med tanke på livsmedelssäkerhet vore låg.”

Förpackningsmärkning

Förpackningsmärkningarna på livsmedel ger konsumenten viktig information om bland annat livsmedlets ämnesdelar, hållbarhet och tillverkningssätt.

Eftersom det är viktigt att märka livsmedelsförpackningarna har man i lag stiftat att det är obligatoriskt att förse förpackningarna med märkningar. Skyldigheten att ge information gäller i vissa fall också oförpackade produkter. Den aktör som ansvarar för livsmedlet är skyldig att se till att göra märkningen så att informationen som ges stämmer och är tillräcklig.

På grund av att det är obligatoriskt att märka produkterna måste också UF-företag förse de livsmedel som de tillverkar eller förpackar med förpackningsmärkningar. Livsmedelssäkerhetsverket har gjort instruktioner om märkningen av förpackningar. Instruktionerna innehåller noggrannare beskrivning om förpackningsmärkningen. I instruktionerna nämns också de lättnader som gäller förpackningsanmärkningar. Nedan nämns några lättnader som gäller förpackningsmärkningar. I praktiken gäller denna instruktion alltså också UF-företag:

”I yrkesinstitut eller motsvarande läroinrättningar måste livsmedelsprodukter som säljs i läroinrättningen och som tillverkats av studerande märkas med namnet på livsmedlet, mängden innehåll, ursprungsland eller –område om det att den saknas kan vilseleda konsumenten, ämnesdelar som kan orsaka överkänslighet samt alkoholhalten i vissa fall; om hållbarheten av livsmedlet är under 3 månader måste det också märkas med minimihållbarhetstid eller sista användningsdatum och förvaringsinstruktioner. Datummärkning behövs dock inte om det är fråga om ett sådant livsmedel för vars del det i lag stiftats att utgör ett undantag från stadgarna för datummärkning.

Förpackningar som innehåller livsmedel som tillverkats i hem- eller lantbrukshushåll och tillfälligt säljs vid basarer eller liknande tillställningar kan lämnas utan andra märkningar än namnet på livsmedlet, ämnesdelar som kan orsaka överkänslighet och tillverkningsdatum.”

Alkoholservering

Det är förbjudet för UF-företag att servera alkohol eftersom serveringen är underkastad tillstånd och kräver att man är fullvuxen.

UF-företag vars företagare är fullvuxna kan servera alkohol om de sett till att följa alla myndighetsföreskrifter och regionförvaltningsbyråns bestämmelser.

Hygienpass

De som arbetar i livsmedelsbranschen ska ha grundkunskaper i livsmedelshygien så att de vet hur maten ska hanteras tryggt. Det finländska hygienpasset för livsmedelsbranschen har utarbetats för att främja livsmedelssäkerheten.

Vem ska ha hygienpass?

Arbetaren behöver ett hygienpass om denna

  • arbetar i en livsmedelslokal och
  • hanterar oförpackade, lättfördärvliga livsmedel.

Livsmedelslokaler är exempelvis caféer, restauranger, snabbmatsrestauranger, storkök, livsmedelsbutiker, bagerier och fabriker som framställer livsmedel. Till exempel mjölk, kött och fisk är lättfördärvliga livsmedel.

Hur snart ska man skaffa hygienpass?

Hygienpass ska skaffas senast inom 3 månader efter att arbetet inleddes. Till de tre månaderna räknas även retroaktivt tidigare arbete inom livsmedelsbranschen för vilka hygienpass krävs. Man får arbeta 3 månader i en livsmedelslokal utan hygienpass, även om man hanterar oförpackade, lättfördärvliga livsmedel.

Vem behöver inte ha hygienpass?

Livsmedelsverket har sammanställt en tabell över vad som betraktas som hantering av oförpackade, lättfördärvliga livsmedel och vem som ska ha hygienpass, utredning av hälsotillståndet och skyddskläder. Det presenteras i tabellen med hjälp av praktiska exempel. I tabellen finns också de grupper som enligt 27 § i livsmedelslagen (23/2006) inte behöver ha hygienpass även om de arbetar i en livsmedelslokal och hanterar oförpackade, lättfördärvliga livsmedel. Tabellen finns på Livsmedelsverkets webbplats under Hantering av lättfördärvliga oförpackade livsmedel.

Kräver kompetensintyg och tillräcklig skyddsklädsel

Exempel

Matlagning, hantering av oförpackade lättfördärvliga livsmedel.

Motivering

Oförpackade lättfördärvliga livsmedel som bl.a. tärnas, skivas, mals, blandas, gräddas, kokas, nerkyls, fryses ner.

Hantering av grönsaker, frukter, bär eller svampar, t.ex. skalning, tärning, hackning, skivning.

Vid hantering försvagas förvaringsegenskaperna betydligt hos grönsaker. Av grönsaker framställs sallader eller så kan de t.ex. läggas in (t.ex. inlagda rödbetor eller bärsylter), och då är det inte längre fråga om iordningsställande för försäljning.

Tillverkning av lättfördärvliga bageriprodukter som innehåller livsmedel av animaliskt ursprung (t.ex. köttpastejer, pastejer med ägg och ris, köttpiroger, pizzor).

Tillverkning av paninismörgåsar, sandwichar, hamburgare, fyllda bröd, semlor (t.ex. småfranska), baguetter o.d. av råvaror (som fyllning används grönsaker t.ex. gurkor, tomater, sallat eller livsmedel av animaliskt ursprung som t.ex. ost eller skinka). Råvarorna kan t.ex. hackas eller skivas.

Här är det inte längre fråga om uppvhettning och försäljning av färdiga livsmedel till kunden, utan produkten framställs ända från början och i samband härmed hanteras oförpackade lättfördärvliga livsmedel. Ett annat exempel är att livsmedel läggs ut till försäljning i t.ex. en vitrin som de är eller inslagna.

Utportionering och försäljning av glass i lösvikt

Arbetaren kan själv vara orsaken till att glassen kontamineras (arbetssätt, handhygien, skyddsbeklädnad, användning av smycken o.d.). Man ska säkerställa att glasskopan är ren och används på ett hygieniskt sätt, eftersom risken är särskilt stor med glasskopor. Vattnet där glasskopan förvaras innebär en stor risk för verksamheten.

Arbete i kassan, om hantering av oförpackade lättfördärvliga livsmedel ingår i uppgifterna

Om det utöver kassauppgifterna hör till att man t.ex. fyller semlor (t.ex. småfranska) och lägger fram produkterna till försäljning.

Bearbetning av insekter till livsmedel i livsmedelslokaler (inte uppfödning, som hör till primärproduction)

Bearbetning av insekter (t.ex. frysta insekter tinas upp eller upptinade insekter kokas) i livsmedelslokaler innan de är försatts i sådant skick att de håller sig väl är hantering av oförpackade lättfördärvliga livsmedel.

Kräver inte kompetensintyg och skyddsklädsel

Exempel

Gräddning av råa frysvaror (t.ex. rispiroger och köttpastejer)

Motivering

Lättfördärvliga bageriprodukter (t.ex. köttpiroger, rispiroger, ägg- och köttpastejer) som tillverkats genom upphettning kan förvaras i rumstemperatur på försäljningsstället den dag produkten är tillverkad, om de osålda produkterna förstörs vid slutet av tillverkningsdagen (1367/2011, 7 §). Degen i råa frysvaror är rå och gräddas t.ex. i ugn, men fyllningarna har gräddat redan innan råa frysvarornas gräddningen.

Upphettning av färdiga paninismörgåsar, sandwichar, pizzor och köttpiroger o.d. för kunden vid försäljningstillfället (som fyllning används grönsaker, livsmedel av animaliskt ursprung).

Vid serveringsförsäljning tas de färdiga produkterna ur förpackningen och upphettas direkt, så det här är inte hantering av oförpackade lättfördärvliga livsmedel.

Framställning av bröd, semlor (t.ex. småfranska), torra kakor, kex, bullar o.d. bageriprodukter genom upphettning ifall lättfördärvliga livsmedel inte används som råvara och den färdiga produkten inte har kompletterats med några lättfördärvliga livsmedel som t.ex. vispgrädde.

Det här är inte hantering av oförpackade lättfördärvliga livsmedel.

Tillagning av smörgåsar och annat bröd (hantering av kallskuret, uppskärning av grönsaker (smörgåsarna breds och tillverkas av färdiga råvaror, t. ex. kallskuret och färdigt uppskurna grönsaker) och utportionering av drycker i samband med utportionering av mat eller mellanmål.

Verksamheten är inte servering. Livsmedlen sänds inte till försäljning. De äts omedelbart efter att de har tillretts. Med det här avses t. ex. serveringskök eller kök på sjukhusavdelningar.

Konsumenten framställer tillfälligt livsmedel i hemmet eller i något annat kök för basarförsäljning, bakar t.ex. kakor, skinkpajer eller lagar fyllda bröd.

Det här är inte verksamhet i en livsmedelslokal.

Stekning av plättar och våfflor vid olika evenemang.

Det här är inte verksamhet i en livsmedelslokal.

Kosmetikinstruktioner

Vid tillverkning eller försäljning av kosmetiska produkter måste kosmetiklagstiftningen (EU: s kosmetiska förordning (EG) nr 1223/2009 och den nationella lagen om kosmetiska produkter 492/2013) följas.

Lagstiftningen ålägger både den person som ansvarar för den kosmetiska produkten (ofta en tillverkare som är etablerad i EU eller en importör från utanför EU utanför EU) och distributören skyldigheter.

Syftet med lagstiftningen är att se till att kosmetiska produkter på den europeiska marknaden är trygga för människors hälsa.

När ett UF-företag levererar kosmetiska produkter för distribution, konsumtion eller användning, antingen mot en avgift eller kostnadsfritt i samband med verksamheten, måste det uppfylla alla krav inom kosmetisk lagstiftning.

I praktiken kan ett UF-företag sällan själva tillverka kosmetika, eftersom, enligt lagen, produktsäkerheten alltid, enligt lag, måste bedömas av en kvalificerad expert. Ansvaret för korrekt säkerhetsbedömning är tillverkarens, och ska ha gjorts innan kosmetiska produkter släpps ut på marknaden. Kraven på säkerhetbedömning anges i bilaga I till EU: s kosmetiska föreskrift (Kosmetisk produktsäkerhetsgranskning). Att få produkten testad av en expert är ofta mycket dyrt, så UF-företag har inte råd att täcka kostnaderna för testning.

För UF-företag är det därför lättare att agera som distributör av kosmetiska produkter istället för att tillverka produkter själv och därmed fungera som ansvarig för produkten. Lagstiftningen ålägger mer skyldigheter på en tillverkare än på en distributör. Läs om distributörens ansvar på denna sida och hitta mer information på Tukes webbsidor.

Observera att om UF-företaget importerar kosmetiska produkter från länder utanför EU tolkas företagets medlemmar enligt lag som ansvariga personer. Lagstiftning och ansvar måste följaktligen följas ur den ansvariga personens perspektiv. Av samma anledning rekommenderar vi att UF-företag avhåller sig från att importera kosmetiska produkter.

Kosmetika som hobby

Som hobby kan man tillverka kosmetika utan att behöva göra de säkerhetsutredningar som förutsätts i lagstiftningen. Fastän man skulle tillverka produkter på hobbygrund bör man komma ihåg att den lagstadgade konsumentsäkerheten, tillverkarens ansvar, inte försvinner om produkten till exempel orsakar produktens användare skador. Därför ska man helst meddela kosmetikans ingredienser samt eventuell bruksanvisning.

Fastän UF-företagsamhet inte är mervärdesskattepliktig företagsverksamhet bör man komma ihåg att om kosmetika tillverkas och levereras inom företagsverksamheten för distribution, konsumtion eller användning antingen mot en kostnad eller utan kostnad, ska kosmetikalagstiftningens krav uppfyllas. Försäljning och marknadsföring av egentillverkad kosmetika är alltid affärsverksamhet och lagstiftningens krav ska uppfyllas.

Om försäljningen av kosmetika är av engångskaraktär och mängden sålda produkter är liten, kan verksamheten ses som hobbyverksamhet, men om försäljningen sker vid flera evenemang eller är regelmässig, kan den ses som affärsverksamhet.

Här en länk harrastajan korut ja kosmetiikka -oppaaseen, som säkert är till hjälp.

Kosmetik och lagstiftning

De viktigaste rättsliga förpliktelserna vid tillverkning och distribution av kosmetika på marknaden, antingen i Finland eller någon annanstans i Europa, omfattar:

  1. Utarbetande av en säkerhetsrapport i enlighet med EU-riktlinjer (EU: s kosmetiska förordning, artikel 10 och bilaga I)
  2. Registrering av produkterna i den elektroniska databasen som underhålls av kommissionen (CPNP).
  3. Produktion av förpackningsinformation i enlighet med kraven i EU-medlemsstatens nationella lagstiftning där produkten är tillgänglig för slutanvändare (i Finland, Lagen omkosmetikaprodukter 492/2013). Enligt denna lag måste märkningen vara på finska och svenska då kosmetiska produkter görs tillgängliga för slutanvändare i Finland,
  4. Överensstämmelse med kraven och begränsningarna av kosmetiska ingredienser som anges i bilagorna II-VI till kosmetiska förordningen,
  5. I enlighet med god tillverkningssed, exempelvis enligt standarden ISO 22716: 2007.

Den ansvariges (tillverkarens) och distributörens skyldigheter

Källa: Tukes sammanfattning

Den ansvariga personen är en i EU etablerad:

  • produkttillverkare (se definitionen i artikel 2 (d)),
  • EU / ETA-importör (se definitionen i artikel 2 (i)),
  • av tillverkaren eller EU/ETA-importören i skriftligt avtal utnämnd person, som har gett sin skriftliga överenskommelse härtill
  • distributör, som marknadsför produkten i sitt eget namn eller förändrar en produkt som redan finns på marknaden

I praktiken är den ansvariga personen ansvarig för att den kosmetiska produkten på marknaden uppfyller alla av EU lagstadgade föreskrifter (se nedan). För konsumenten syns den ansvarige personen som den kontaktinformation som återfinns på förpackningen. Företaget ska kontrollera, i samband med samtliga produkter det representerar, huruvida det fungerar som en ansvarig person eller som distributör, eftersom rollen har betydelse för företagets skyldigheter.

Den ansvarige personens skyldigheter är, sammanfattade:

  • Se till att en kosmetisk produkt som placeras på EU/EES-marknaden är säker för människors hälsa vid normal och rimligen förutsägbar användning och inte innehåller några förbjudna eller begränsade ämnen.
  • Se till att produkten är korrekt märkt
  • Se till att produkten registreras i CPNP-databasen och vid behov uppdatera registreringen
  • Upprätthålla produktinformationen och behålla informationen från säkerhetsbedömningen av den kosmetiska produkten i produktinformationen
  • Se till att produktinformationen finns tillgänglig på adressen som anges på förpackningen för eventuella undersökningar av tillsynsmyndigheter
  • Ansvarsfullt svara behöriga myndigheter om de har några frågor angående en kosmetisk produkt som släpps ut på marknaden
  • Bevisa för myndigheterna, på begäran, att den produkt som släpps ut på marknaden överensstämmer med kosmetikaförordningen
  • Svara för kvalifikationerna hos säkerhetsbedömaren av kosmetikaprodukten
  • Om en kosmetisk produkt utgör en risk för människors hälsa, ska den ansvarige personen omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där de har gjort produkten tillgänglig, och de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där produktinformationen är tillgänglig, och leverera uppgifterna om brister och om de korrigerande åtgärder som vidtagits
  • På begäran samarbeta med myndigheterna i alla aktiviteter som syftar till att eliminera de risker som den kosmetiska produkten orsakar på marknaden

Distributören definieras i förordningen enligt följande (Art. 2 (e)):

Distributör avser en fysisk eller juridisk person annan än tillverkaren eller importören i en leveranskedja som gör den kosmetiska produkten tillgänglig på marknaden.

Distributörens lagstadgade skyldigheter är att:

  • I verksamheten följa allmän noggrannhet.
  • Innan distribution av produkten på marknaden kontrollera förpackningsinformationens riktighet och att språkkraven uppfylls
    • Innehållsförteckningarna bör innehålla den ansvarige personens namn och adress.
    • Vid lösviktsförsäljning av tvål, badkulor och andra småföremål, bör det in närheten av försäljningsplatsen finnas en ingrediensförteckning som tillhandahållits av den ansvarige personen och möjliga instruktioner för användning/varningar, om de inte anges på etiketten eller i broschyr mm.
    • Broschyrer som följer med förpackningarna bör ha den obligatoriska informationen på finska och svenska (innehållets mängd, hållbarhet, användningsinstruktioner och varningar, avsedd användning)
  • Se till att transport eller lagring inte äventyrar produktens krav på överensstämmelse
  • På begäran att samarbeta med myndigheten för att undanröja riskerna för produkter som släpps ut på marknaden
  • Ange den lagstadgade informationen (produktkategori och namn, distributörens namn och adress, namn och adress för den ansvariga personen och den medlemsstat där produkten tillhandahålls) i den elektroniska databasen som underhålls av kommissionen (CPNP)
  • Vidta nödvändiga åtgärder i samband med alla produkter som inte uppfyller kraven, så som att se till att produkten uppfyller kraven, ta bort den från marknaden eller returnera den
  • Om distributören anser eller har anledning att tro att produkten inte uppfyller kraven i förordningen, får den inte göra prodikten tillgänglig på marknaden.

Om en kosmetisk produkt utgör en risk för människors hälsa, bör distributörer omedelbart underrätta den ansvariga personen och de behöriga nationella myndigheterna i de medlemsstater där produkten är tillgänglig med uppgifter om bristande överensstämmelse och korrigerande åtgärder som vidtagits.

Kosmetiska produkter

  • hudkrämer, emulsioner, ansiktsvatten, hudgeler och oljor,
  •   ansiktsmasker,
  •   tvålar,
  •   parfymer,
  •   bad- och duschprodukter,
  •   hårborttagningsmedel,
  •   deodoranter och antiperspiranter
  •   hårfärgningsmedel,
  •   permanent- och fixeringsvätskor,
  •   hårprodukter för formning, rengöring och vård,
  •   produkter för rakning (krämer, skum, vätskor),
  •   makeup-  och makeupborttagningsprodukter,
  •   produkter avsedda för läppar,
  •   produkter för tand- och munvård,
  •   nagelvårdsprodukter och nagellack,
  •   produkter avsedda för utvärtes intimhygien,
  •   solskyddsprodukter,
  •   brun utan solprodukter,
  •   hudblekningsmedel och
  •   antirynkprodukter.

Ämnen eller blandningar som är avsedda att förtäras, inhaleras, injiceras eller användas som implantat på människan anses inte vara kosmetiska produkter. Till exempel tatueringar och framhävning av ögonbryn, ögonfransar och läppar med permanentpigmentering är inte kosmetika.

Dessutom får kosmetiska produkter inte ha medicinskt användningssyfte, det vill säga att användningen inte får vara sådan att den påstås läka, lindra eller förebygga sjukdomar eller tillhörande symtom. Till exempel kan kosmetisk hudkräm inte marknadsföras som botemedel mot hudsjukdom eller nagellack mot nagelsvamp.

Back To Top